lördag 16 februari 2013

Dödens dörr var öppen...

..Idag gick jag förbi dörren som för mig förknippas med döden. Avd 23  Falun
 Dörren var öppen och jag slängde ett öga på sängen där inne.
 Jag har inte varit inne på den avdelningen sedan  natten 2 april 1999. 
Då tog jag farväl av min pappa .
Den långfredagen hade jag av trötthet åkt ifrån honom kl 16, mina sista ord till honom var.
-Pappa jag kanske kommer tillbaka ikväll annars ses vi i morgon.

Trött o ledsen osv osv blev beslutet att stanna hemma med min son, Magnus och brorsan  för att försöka "fira" lite påsk. Hade ju tillbringat 2 veckor med honom inne i falun.


19:45 mitt i fläskfilen som brorsan gjort ringde de...Din pappa har dött. Mellan kl 19:20 och 19:35 , sa sköterskan! ENSAM... VARFÖR , ÅNGRAR mitt beslut än i dag jag skulle ha stannat!!!!

Hade aldrig sett en död människa före det. Jag fick gå in först och satt ensam  med honom och pratade. Vågade först inte röra honom , men mellan tårarna smekte jag hans kind och sa , vi ses igen pappa!

Fick hans klocka och ringar av sköterska. Stod där helt vilsen minns jag, 20 år  och visste ingenting om  livet .... döden var så påtaglig.
Mamma var bortrest, visste att jag inte ville ringa och gråta ut , ville inte förstöra hennes resa.

Vände och åkte hem till huset i Bergslagsbyn, som jag var uppväxt i, där det fanns minnen av pappa ÖVERALLT. Ibland än idag känner jag hans lukt , den sista lukten av vitaminer som han fick dricka .
 En söt doft, då får jag nästan känslan att han tittar till mig ibland. Eller så vill jag tro det för att "trösta" mig själv...Vilket som så kommer pappa alltid att finnas där. Såg ett kort på han här om dagen och vet nu vart jag ärv mina äppelkinder från ;)


<3 <3 <3 <3


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar