lördag 15 november 2014

Hörru ditt EGO!

TJa nu sitter jag på Arlanda...
Om en stund lyfter flyget ...

De senaste 2 åren har varit kämpiga!
Först op med äldsta pojken, den oro man som mamma känner går inte att beskriva.

Sen ramlar jag på en trottoarkant , sjukskrivning .... 
Under den tiden bryter mamma nyckelbenet, vilket som ni vet resulterade i att vi fick veta att hon har spridd cancer i hela kroppen. 
De kommande 6 månaderna är fruktansvärda!
Jag tar ledigt från jobbet med närståendepenning.
 När någon ska dö vet ingen, men mamma är tapper och kämpar o kämpar.... 

Jag har sagt det förut, men jag är så tacksam att jag hade möjligheten att få vara hemma och tahand om henne den sista tiden fast de var jobbigt. Mina barn o min man fick tillbringa flera månader själva hemma, men barnen förstod vad som hände. Inte ett gnäll att jag skulle komma hem, de var helt underbara! Mamma dog bredvid mig ,  Åh lilla mamma <3 

Sen kom allt de praktiskt och ens egna känslor o barnens  som fått stå tillbaka. 


Operationen kom och med den värk och sömnlösa nätter... 
Känner att snart är det NOG !
Jag är inte lika social längre, jag orkar inte, jag gråter så lätt och de mesta känns tungt ! 
Jag är inte superwomen just nu !

Så därför sitter jag här, jag ska åka bort en vecka själv.... Helt själv !!!!
  Jag ska gråta när jag vill, läsa, läsa o åter läsa. Simma  o snorkla kan jag inte göra pga axeln,men sola iaf !Sen ska jag längta hem, längta efter mitt vanliga liv ,längta efter barnen( som inte ens kommer märka att jag är borta då de är hos sin pappa) längta efter att få krypa upp i famnen på min klippa ,min man !  Min man som stöttat o funnits där för mig , jag är så tacksam! <3

Första gången i mitt liv ska jag vara riktigt EGO, jag ska lämna allt i en vecka. Jaaaa visst fan har jag ångest över de med, hur kan jag lämna allt....
 Fast jag vet att världen inte rasar för att jag åker, jag vet att jag behöver detta för att orka .... Orka simma innan jag sjunker under ytan !

Attans , nu är de snart dax att kliva på planet mot 30 graders värme.... :) För att jag känner att jag attans är värd det !!


Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar